Är det något jag har otroligt svårt med så är det att känna förtroende för folk. Och känner jag inte förtroende, så blir jag fruktansvärt misstänksam, och då har jag väldigt svårt för att umgås. Jag känner vibbar av knivar i ryggen och vågar inte riktigt vända mig om eftersom att då har jag ingen koll på vad som händer där bakom. Jag antar att det är resultatet när man varit med om det förr. Sen är jag världens sämsta på att spela med och låtsas som ingenting heller. Jag måste bita mig i tungan för att inte säga precis som jag tycker och ibland kan jag nästan fnissa åt mig själv eftersom att jag ibland är så fruktanvsärt dålig på att låtsas! Men det kan kanske också bero på att man inte alltid direkt anstränger sig.. 

Det finns människor som bara får en chans, sen finns det andra som får fler. Frågan är vem som är vem. Jag är långsint. Jag är otroligt misstänksam. Jag förväntar mig en kniv i ryggen om jag en gång fått det. Det kan vara rätt svårt att få mig att smälta för att sen ändra uppfattning om någon om de en gång har missbrukat det.. Ja, det kan nog vara en dålig egenskap att dömma så, men det är också ett sätt att skydda sig själv på. Har någon annan gjort fel, är det sällan jag som kommer krypande efteråt. 

Man kan kanske inte vara så föralltid - eller kan man det?