Man kan liksom inte stanna upp och bara sluta leva. Man kan inte lägga sig ner och dra täcket över huvudet. Man får inte! På vilket sätt skulle det hjälpa? Man måste acceptera att det går att bry sig, samtidigt som man själv går vidare, för vad hjälper det egentligen att lägga livet på is bara för att man bryr sig om? Ingenting. Det hjälper ingenting. Det kan vara svårt och många saker kan kännas rätt så meningslösa. Jag menar, plötsligt blev alla andra problem man gnällt över så fjuttiga! Patetiskt småa! Men det drabbar ingen annan än en själv ifall man bara lägger livet på hyllan. Jag menar, vi lever väl alla på lånad tid?

Idag kändes som en bra dag att skita i skolan och istället njuta av strålande sol och inte ett moln på himmelen. Ja jag sov tills jag blev pigg och sen åt jag frukost. Nu ska jag bara låta mackorna sjunka medan jag plockar lite här inne, och sen ska jag ut och springa i det underbara vädret. Garanterat mycket trevligare än att sitta på föreläsningar hela dagen!


Miss you..!