Min kropp vill ta självmord. När ska svininfluensan släppa greppet om mina stackars lemmar?! Allt gör ont. Halsen hostar ihjäl sig. Men som vanligt så skiter jag i det och försöker hålla igång så mycket det går iallafall. Ja, det är väl ingen hemlighet att jag klarar av som max någon timma här hemma innan jag klättrar på väggarna och blir knäpp. Nu ska jag krypa ner i sängen. Åh vad jag längtar efter att inte sova ensam! Okej, jag har varit rätt så bortskämd på slutet det kan jag erkänna, så sängen känns som ett helt hav när man sover ensam. Ja, nog har ma väl haft minst några stycken runt sig många nätter. Ingen kan väl säga någonting om att det är så många tusen gånger bättre att trängas, än att sova ensam? Så tycker iallafall jag.

Godnatt fröken Lindberg säger jag till mig själv.