Hur härligt är det inte att få höra orden "glöm inte att jag tycker om dig, mest av allt!". Ja, jag ler fortfarande inuti. På de orden kan jag nog somna rätt bra ikväll. Bara en mening innan man går in genom porten liksom. Det sista man får höra innan man kryper in i lyan. Tack!

Dagen har som väntat varit rätt hektisk med diverse saker att bocka för. Jag har försökt hitta motivationen till mina studier, jag har tack vare min moster som sa att "sluta vara så velig som din mamma och bara gör det!" nästan blivit en punk/rockare, jag har blivit bortskämd med finmiddag mitt i veckan och jag avslutade kvällen med att länge sitta kvar i framsätet under en gatulykta och pratat om allt och ingenting. Åh, jag har nog saknat det.

Hösten är nog inte så dum ändå. Inte med rätt sällskap iallafall. Jag ser fler och fler nya möjligheter och jag upptäcker människor jag aldrig tidigare lagt märke till. Det är hösten som gör det, för jag är sån. Jag blir som vädret och miljön runt mig. Är det ruskigt så blir jag ruskig och är det mysigt så blir jag mysig. Regnar det så gråter jag och skiner solen så brukar jag le. Hur som helst så har jag dessutom garanterat världens gulligaste vänner som verkligen står stadigt när det blåser! Världens bästa.

Nu ska jag dra filten om mig och fortsätta lyssna på när min (nya) granne drar samtalet vidare till ett förspel och förspelet vidare till något mer för att sedan avsluta med efterspelet. Ja, jag hade hoppats på en singel-granne den här gången men icket sa nicket. Men hämnden kommer tids nog, på ett eller annat sätt. Tur att jag inte har så många nätter kvar att lyssna på detta knullande. Snart är jag iväg!