Filmen var inte alls lika bra som den första, men det kanske också beror på att mina tankar vid några tillfällen befann sig långt därifrån. Den berörde inte alls lika mycket som den första, men trots det mådde jag ändå illa nästan hela visningen. Jag kanske har blivit känslig..

Jag har en obehaglig känsla, och jag vill laga allt som är trasigt. Hur lagar man det man inte når? Jag hoppas allt inte är så illa som det iblan känns som. Något händer och åren rullar fort nu. Fan vad jag vill limma ihop allt.

Godnatt.