Halleluja!

Nu är jag hemma igen efter ett hårt träningspass. Ledaren började passet med att säga "Hej igen allihopa! Ingenting nytt idag förutom någon ny låt, så ingenting speciellt alls. Ni har ju allt här inne (pekar på huvudet) så det är bara att vi kör i gång!!". Fine. Vi som aldrig varit med förr då? Sen började hon med värsta aerobicpasset och jag som här världens sämsta koordination höll på att gå åt. Jag räknade åttor högt för att inte tappa bort mig och för att ha en hyffsad chans att hänga med och ledaren bara log lite tröstande åt mina försök att hänga med. Kan tillägga att de flesta andra kunde stegen helt utantill och bytte utan att ledaren ens sa något.. Sen blev det styrka (cirkelträning) och tanterna slog mig med hästlängder. De är starka som oxar ska ni veta! Döm aldrig en tant/medelålders efter deras utseende!!!!!! När det äntligen blev kondition så tänkte jag YES! Nu ska jag dänga skiten ur de där medelålders halvfeta oxarna. ALL IN! Trodde jag ja. Vi hoppade och sparkade och jag hade sån fokus på att hoppa åt rätt håll och sparka med rätt fot att de varvade mig även där.

Jag hade knivar i låren. Ja, mjölksyra som kändes som knivar. Allt skakade och gjorde ont. Men! Alldeles i slutet av de 90 minuterna så blev det löpning! Jogging ena vägen och full fart andra vägen. Det konstiga är att så fort jag fick springa (vilket jag faktiskt vet hur man gör!) kändes det som att jag kunde springa hur länge som helst! Det är konstigt det där...

Nu trycker jag mackor och känner mig lite vimmelkantig efter en bastu efter träningen. Nya tag imorgon...

Godnatt lovers.