Åhh vad jag tänker och vrider och vänder. Ibland känns det som att bra saker i livet ofta kommer vid fel tillfälle? Fast på samma gång så brukar de ju då också bli ganska bra ändå. Frågan är hur kul det är att ha en svinbillig assnygg lägenhet på 100 kvm stor nog att fira jul i med hela släkten.. Om risken är stor att man måste sitta där ensam stora delar av tiden? Inte känns det så roligt ifall det slutar med att man sitter där ensam och måste fixa allt som hör en stor lägenhet till? Städning, doning med möbler och inredning, om någonting går sönder.. you name it. När alla andra kompisar dessutom bor på Ålidhem och man själv mitt i centrum. Jag vill dela på mer än bara hyran! Typiskt mig, men jag vill bryta ner allt i molekyler och vrida och vända på allt innan jag vågar ta ett beslut. Lägenheten är perfekt och to die for, men det krävs mer än så.. Dessutom så vet jag vad det innebär att flytta också med tanke på att jag skötte allt sånt i princip själv sist. Men! Jag lärde mig iallafall att köra hästsläp ;)