Jag är uttråkad - redan. Nu börjar den vanliga vardagen snart igen, och lägenheten känns sååå tom när man bor här ensam! Tänk nu kommer jag ändå bo här ensam 3 av 5 veckor igen. Det blir som så tomt och tyst när man är ensam, och inte alls lika roligt! När man är två har man som alltid någon att prata med och något att göra. Allt blir så mycket roligare. Det går liksom inte riktigt att vänja sig, för det är alltid lika tråkigt när Joel åker norrut! Sen känns det lite dumt att vara uttråkad sista veckan innan skolan börjar. Det är ju nu man ska njuta! Kan inte alla klasskamrater komma nuuuuuu! Jag har inget att göra på dagarna när alla jobbar!

Jaja, efter att jag ätit en ganska tråkigt middag så tog jag mig i kragen och bar mig ut i regnet. Först sprang jag ner till tågstationen. Där hämtade jag min cykel och cyklade till Iksu där jag sedan gymmade en timme med Emma. Sammanlagt ungefär 2 timmars träning - fast jag skulle ta det lugnt. Men halsen känns faktiskt okej (peppar, peppar ta i trä..). Imorgon hoppas jag på att må prima och påbörja löpträningen påriktigt. Jag håller fortfarande på att fundera på ifall jag ska satsa på att springa halvmaran nästa år. 2,1 mil. Om man börjar träna påriktigt nu och håller igång hela året. We will see..

Nu ska jag poppa popcorn och krypa ner under en filt. Känna mig lite ensam här hemma..
Godnatt.