Hej vänner, jag har inte skrivit på ett tag för jag har inte haft tid. I söndags var jag fullt upptagen med att vara romantisk och äta geléhjärtan (not) och igår studerade jag så väldigt flitigt (not). Näe, men bloggen har faktiskt inte gått att logga in på!

Min hälsa är lite såsådär och jag känner mig inte på topp. Imorgon ska jag till doktorn och jag längtar. Idag fick jag mig en tankeställare. Jag satt på bussen hem från min praktik. Klädd i ca 5 lager kläder eftersom att det var -15 imorse. Zombie i kroppen efter 5 skridskorlektioner med årskurs 6-7 som jobbar stenhårt med att psyka sönder mig. Ibland vill man verkligen bara gå ner på knä och gråta och beee dom göra som man vill att dom ska göra. Jag hade ett litet breakdown idag mitt på dagen då min handledare fick göra sitt jobb och rycka upp mig, jag ville bara gråta. Men hur som helst!! Jag satt iallafall där på bussen. Huvudet dunkade, mörka ringar under ögonen, tjocka vinterskor, toppluva och täckisar, matkassar i händerna och kände mig allmänt.. som det låter. Så kommer det in en gammal klasskamrat i bussen. Hon har på sig pälsjacka, jeans och stövlar, välsminkad, fixat hår.. you name it.

Här sliter man jävel jävel jävel jävel för att lära småglina att åka skridskor! Man försöker få dom att åka baklänges fast dom hatar det, dom svär och kallar en allt möjligt och ändå gör man allt som står i ens makt för att få deras fötter och knän och hälar och armar och allt möjligt att inte göra ont så att de kan lära sig att åka skridskor -baklänges.. Sen går man direkt hem och dör på soffan. Och får man någon vidare lön för att man försöker tvinga ungarna åka skridskor? Näe. Så träffar man de som läser civilingengör och allt sånt... som får ha på sig jeans och smink och får fixa håret. Dessutom får de lön på jobbet när de pluggat klart. Ja, vad ska man säga? Jag funderar vidare...