Inatt fick jag min livs jävla chock/rädsla. Jag trodde helt seriöst att nu var min tid kommen och jag skulle dö.

 Jag gick och la mig igårkväll kring 22 av ren tristess och somnade ganska direkt. Plötsligt vaknar jag av att det ringer på dörren!! Kollar på telefonen och klockan är 00.30 ungefär. Vafan!? Det fortsätter att ringa och knacka och jag fattar ingenting, jag menar jag har ju portkod där nere så vem som helst kan ju inte komma in?! Det fortsätter att ringa och knacka och jag får panik och ringer och väcker mamma och typ gråter.. Ska jag ringa polisen? Ska jag hämta en kniv? Pratar med mamma i telefon och har precis bestämt mig för att ställa mig upp från sängen och hämta en kniv i köket.. Då hör jag hur en nyckel går i dörren!!!! Vid det här laget så är jag ungefär 1 sekund för att bryta ihop av skräck då jag hör hur ytterdörren går upp och någon kommer in. Japp, nu är det alltså kört och jag kommer att dö.

Med mamma kvar i telefonen så ropar jag "Hallååå!?!" med gråten i halsen och en mansröst svarar hallå tillbaka. "Vem är det?!???" fortsätter jag. I se på fan! In kommer min käre karl som inte skulle komma förrän ikväll och tänkte överraska mig. Han ska bara vara jääääkligt glad att jag inte stod i hallen med en kniv och högg när han kom in i stället! För det hade jag lätt kunnat göra! Ja, inatt var alltså den största skräck som jag upplevt på vääldigt väldigt väldigt länge. Och stackars mamma som jag ringde och skrämde upp dessutom...

Så ett tips. Ring och knacka inte på min dörr hundra år mitt i natten. Och smyg verkligen inte in! För jag skulle nog inte ens tveka med kökskniven utan hugga på en gång!