Ryggontet börjar sakta men säkert övergå till mensvärk, och jag klagar faktiskt inte alls! En promenad till Ica gjorde susen och det är faktiskt skönare att gå än att stå stilla för mina stackars ryggmuskler. Bara för att kolla så la jag mig i sängen och försökte lyfta rumpan och benen upp i luften, ni vet så hela höfterna och rumpan lyfter... Sjukt, men det går inte! Mina ryggmuskler är helt plötsligt obefintliga. Läskigt.

På Ica har jag inhandlat det som behövs till lussebullar, och snart ska jag faktiskt baka. Joel har egentlien förbjudit mig, men jag tänker inte äta av dom utan de åker direkt i frysen → Däremot så vet jag att han kommer att älska mig när han kommer hit och har frysen full av lussekatter, så då klagar han nog inte.

Nu drar jag igång bullbaket. Det tar nog ett tag med tanke på att man inte är direkt snabb i svängarna.