Efter en bra helg är jag hemma i Umeå igen. Värsta baksmällan på år och dagar och ångest till tusen. Normal bakis-ångest antar jag. Brist på mat, sömn och vätska på det gör att jag bara har velat gråta hela dagen. Världens gråtmildaste tjej! Lägenheten är tom och tyst. Jag längtar tillbaka till Gällivare och skulle kunna stanna där en vecka till iallafall. Här är det bara praktik och sånt jävligt. Jag hatar praktik.

Nu ska jag fika och sen gå och sova. Känner mig som världens ensammaste människa.

Tack alla människor som gjorde helgen bra, trots att det kanske inte var perfekt ;)