Är det något som kan tära på ett förhållande så är det att sätta upp tavlor, lampor, hyllor eller valfritt annat på väggen. Det ska hänga lagom högt, lagom lågt, lagom på mitten och framförallt ska det hänga rakt. Ja, om man ens får upp det alltså. Funkar det inte på tredje försöket smyger sig irritationen fram ganska snart och är det sedan snett när man väl fått upp det är det... ja. Tärande. Ja, vår megastora tavla är iallafall uppe nu, efter flera olika försöksmetoder (och nej, jag tycker INTE man kan spika en spik rakt igenom hela tavlan, bilden och allt, i varje hörn för att fästa den på väggen.. inte okej!). Den är inte rak, utan ganska sne, och hela tavlar är dessutom.. vind. Därefter gav jag mig själv på att försöka få upp hall-lampan vilket heller inte är så enkelt då det inte finns något fäste på lampan. Efter många om och men fick jag med hjälp av muttrar och krokar ett hänge på lampan.. som ska hänga så nära taket som möjligt dårå. Men det gör den inte. Det är sne, för kroken är för långt ifrån lampan så det har blivit ett glapp mellan lampan och taket. Hajar ni? Galen blir jag. GALEN! Jävla skit.

Jag gruvar mig för morgondagen. Då ska Joel få säga sitt om hall-lampan. Sen ska det dessutom upp en lampa i köket + en köksklocka, där det är betongvägg. Och i vardagsrummet ska det upp en tavellist. Som ska sitta RAKT! Detta kommer att bli en stor prövning alltså.. Min pojkvän gillar att höfta höjder, mått och vad som är rakt och inte. Han tycker också att man kan sätta spikar rakt igenom tavlor. Jag tycker att man ska ha vattenpass för att få exakta mått och allt rakt, och jag gillar inte spikhuvuden i tavlor. Ja, det kan skapa vissa diskussioner ;)

Nu ska vi snart på bio, det är mycket enklare!