Vilken daaaaaaaaaaaaag. Mira ville INTE gå på stan. Hon var ett litet monster de gånger hon inte var en ängel och jag ska inte skaffa barn förrän om 15 år- minst! Joel klämde hennes hand i vagnen, vi tappade bort hennes vante någonstans i någon butik, mössan flög åt alla håll och vi lyfte upp henne och satte ner henne igen i vagnen sälert 50 gånger. Stackars barn.. Stackars oss! Paniken när det känns som att hela stan glor på en dessutom!

Hujeda mig. Tur att man för det mesta kan lämna bort barn när de skriker och man blir handlingsförlamad. För när de inte skriker är de ju faktiskt supergulliga! Jag ska skaffa katt iallafall. En katt som Joel tål. Sen ska vi skaffa barn när vi har passerat 40 år. Minst!

Trevlig fredag!