Shit alltså. Jag höll nästan på att få magsår där ett tag. På tal om bilen. Den är lite konstig. Vinglig. Darrar i ratten så man får myror i händerna. Inte okej tycker jag då man inte vågar köra fortare än 70 i princip, och därför körde också Joel hela vägen mellan Gällivare och Umeå sist. Väldigt länge har jag försökt få min vilja igenom och kolla upp det, fram tills idag. Vips, 14 timmar innan vi ska köra ifrån Umeå får vi beskeded att bilen inte är okej att köra. Däcken är helt slut och anledningen att den beter sig som den gör att att däcken har separerat (???). Hur som helst, däcken kan smälla när som helst. Inte okej!

Gissa om nervvraket i mig nästan dog. Klockan 16 en fredag em. Ingen bilfirma i hela Umeå har några däck inne och vi ska åka om 14 timmar. Hur ska jag kunna leva ett helt liv med denna man som nästan ger mig hjärtattack med sin framförhållning? Ojojoj, tur jag börjar vänja mig lite iallafall.. Och förhoppningsvis har vi ordnat en annan bil till imorogn nu. Tack och lov för det.. Nu kan jag andas igen.... Joel är magisk på att testa mina nerver.

Dricker lite C-vitamin i hopp om att få tillbaka lite färg i ansiktet ;)