Nu är jag hemma från träning och annat. Det blev 6,4 km idag igen och jag är lite besviken på mig själv. Distansen kändes alldeles för kort och jag hade ganska enkelt klarat 5 km till, men då slog latheten in. Förvånad över hur pigg jag kände mig och hur fort det gått när jag tagit mig runt blev jag lat och åkte hem. Imorgon ska jag nog satsa på milen direkt. Fasen, vad bra jag känner mig! Idag körde jag med min pulsklocka också. När jag springer brukar jag alltid ha pulsklockan bara för att den inte ljuger. Dessutom lär man sig sin puls och vet vad man bör ligga på för att klara hela rundan. Därefter lagrar man också in sin runda i datorn där det sparas och man kan se minsta, högsta och medelpuls osv.. Rätt smart sätt att se hur man förbättrar sig!

Det här är dagens "resultat". Då hade jag dock klockan på mig hela vägen hemifrån samt efteråt när jag gick och handlade osv. Så det blir ju lite fel när man ser på lägsta och medelpuls.Egentligen skulle jag bara ha startat klockan under själva träningen. Vad gällande distans och antal steg blir det ju också lite missvisande då jag åker skidor och inte springer. Men men, pulsen under träningstiden ser jag ju bara av att kolla på klockan, och högsta pulsen stämmer ju. Under hela passet låg min puls kring 160 vilket är helt okej. När jag springer 1 mil vet jag att jag inte får gå högre än 170 i puls (längre stunder..) för då orkar jag inte loppet igenom.



Jämfört när Joel drillade mig i somras. 4 maj för att vara exakt. 212 var min högsta puls och det var i backen upp från älve. Fy fan alltså..