Igår var en fantastisk dag från början till slut. Vi hamnade på TC istället för Vita Björn och åt en fantastisk middag. Allt var perfekt och sedan åkte vi hem och kurade ner oss i soffan med lite tända ljus. Kan livet bli mer perfekt? Han är fantastisk den mannen ♥

Imorse körde jag honom till flyget och åkte sen hem och tog en sovmorgon. Sen fick jag panik och bestämde mig för att ta tag i mitt liv. Så jag åkte till Iksu och gymmade (vilket man faktiskt kan med trasig fot..) så imorgon väntar nog världens träningsvärk. Nu är jag i Obbola och har det gott. Äter maaassor av onyttigt och läser min bok. Men det är lugnt. Jag har lovat mig själv att gå på gym och bodypump för alltid nu om jag inte kommer kunna röra mig på annat vis. Människor i min omgivning säger att jag ska ställa in mig på att foten kommer behöva månader och kanske 1 år ifall det är stressfraktur och är det hälsporre tar det också tid.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen... Jag är världens sämsta på att vara sjuk eller skadad, för mitt psyke fixar det inte. Jag bli ledsen och deppad och gräver ner mig totalt. Tur jag har bra människor som försöker hålla mig vid ytan. Tur jag har världens finast sambo som är min livboj i alla lägen.

Trevlig helg!