Fortfarande sittande på Iksu. Ganska smått less och inte speciellt effektiv just nu. Just därför började jag ramla in på massa annat, tillexempel detta! Vet inte riktigt hur det fungerar, men vill du ha fullkoll på min blogg? Klicka här, sök på min blogg-adress och sen på pluset! Kiiing va nice ;)

http://www.bloggkoll.com/bloggar.php

Självplågeri.

Jag ramlade in på Iksu kring halv 9 imorse och hade lektion mellan 10-11. Nu är vårt showcase äntligen bortgjort! Lovely! Har en hel del smaskiga bilder därifrån som kommer upp när jag känner taggen för det =)

Har iallafall suttit kvar här på Iksu hela dagen och sitter här fortfarande. För tillfället försöker jag trycka i mig min middag, som var exakt samma sak som min lunch. Smarrigt värre.. (not). Har suttit och halvt pluggat hela dagen, och kom på nu när vi ställde oss upp för att sätta maten i micron att det var andra gången vi ställde oss upp sen klockan 12 idag. Benen känns lite halvt stela. Så därför var jag duktig och gjorde höftprogrammet! Jag har alltid hatat det där jäkla höftprogrammet! Alla mina tränare har alltid tjatat om det där och jag har fasicken svingat mina ben alldeles för många gånger, fast jag egentligen försökt vägrat först. Men idag gjorde jag det frivilligt.

Har inte blivit så mycket plugg under dagen, trots att vi kämpat så länge. Så fort det går förbi en människa så måste man kolla upp vem det är, och inte heller kan man låta bli att tjuvlyssna på andra som sitter här ikring. Sen är det svårt att hålla fokus också. Jag är grymt imponerad över att Joel har sitt hjärta på höger sida! HUR COOLT ÄR INTE DET?!?!!! Alla hans organ är spegelvända, och jag tror fasen jag måste googla det sen ;)

Nae, nu ska jag trycka i mig det här äcklet, sen ska jag köpa min andra dos godis idag. Det är inte klokt så mycket godis och kaffe och frukt man kan få i sig på en dag. Jag kedje-åt 4 mandariner och några nävar godis. Men det behövs!

Jaja, I love min laptop!

Ses på iksu? ;)
(lär nog bli kvar här till 10 iallafall..)

Idag har jag alltså spenderat hela min vakna tid, förutom en timme på Iksu. Det betyder alltså 14,5 timmar. Det känns faktiskt helt sjukt. Och imorgon planeras det in 12 timmar till. Men, det sägs att man ska hålla sig sysselsatt!

Känner mig lite slut i rutan nu och ska se till att få en jäkla effektiv sömn inatt! Ska nämligen tillbaka dit igen strax efter åtta imorgon för att dansa lite och sen nöta lite "att lära sig vara lärare". Tur att det inte är dödens tråk, för då hade jag dödens dött! Mina 5 timmars sömn inatt känns av rätt så mycket nu och jag hoppas verkligen att jag somnar så fort jag slagit igen mina ögon!

Kvällen blev iaf halvt-effektiv. Jag, Joel, AK och Maria med massa böcker, kaffe, frukt, godis, skitsnack, danssteg och lite diskussioner. Ämnena kan hoppa rätt så snabbt från "barnidrott och vuxenmotion" till vem som var fullast förra helgen =P Men jag är rätt nöjd ändå för min kväll gick supersnabbt! Lite ångest nu över vårt Showcase imorgon och ännu värre känns det att vi ska bli filmnade! Jag och Joel gjorde en sista genomgång av stegen där i slutet, och fan i helvette att jag ALDRIG kommer att sätta dom! Kommer att snegla på Joels fötter hela tiden. Nog för att hjärnsläppen kommer då och då iallafall. Som när man dansat exakt samma dans till exakt samma musik i 3,5 timmar. Och sen helt plötsligt har man ingen aning alls vad man ska göra 1,5 minut in i dansen. Och måste stanna och verkligen tänka läääänge innan man kommer på vad det var. Hjärnsläpp? Hjärntvätt?

Äh, det blir som det blir.
Och det går så länge det går, sen gåre inge mer helt enkelt.

Man får se till att falla med flaggan i topp iallafall.

Efter 5 timmars sömn inatt (kunde inte somna igår) så var jag uppe kring halv 7, duschade och tog en prommis till Iksu. Min cykel fick en jävla bortamatch, HELA HELGEN! Kommer att krylla med småcyklar på Ålidhem. Den har nämligen en tendens till att vara lite lösaktig..

Väl i skolan så hade vi först lite bollspel ( de där vi hittat på sjävla), sen en lunch då vi mest satt och sov i en soffa innan det var dags för träningen till showcaset som vi har imorgon. HA-HA-HA säger jag! Jag, Joel och Albert tränade våran dans oavbrutet i 4 timmar! FYRA TIMMAR! Från 1 till 5 nötte vi  samma jäkla Las Vegas låt och vi kan fortfarande inte de där stegen, haha. Ingen av oss är väl några experter på dans över huvud taget och det tog väl sisådär 2-3 timmar innan vi ens fått ihop våra 3 minuter i steg. Men när klockan slagit 5 och vi var ensam kvar i salen så gav vi upp. Nu får det gå som det går imorgon. Jag ska göra mina steg här i lägenhten en gång innan sovdags, men annars fåre va! Nu har jag tryckt i mig lite middag (bra Carro!) och ska cykla upp till Universitetet igen för att läsa lite med några sköna klassisar. Jag vågar liksom inte sätta mig ner riktigt, för då kommer jag garanterat att somna.

Förresten! Therese har klämt ut sin lilla unge nu
och jag ska in till stan i veckan och köpa bebis-kläder!! :D
 Weeey! Jag äääälskar små knoddar!

Näe, upp och hoppa nu!

Over it.

Drama queen!

Imorse tog jag räser-cykeln till skolan kring 10 för att ha lite dans! Vi har showcase på Tisdag så vi har slipat och haft oss lite idag. Showcaset ska alltså redovisas i våra basgrupper som är på 4-5 pers i varje grupp. Grejjen var bara att idag var det bara jag och Joel som var där i vår grupp. Våra dansuppvisningar idag blev alltså lite annorlunda motför de andra som var fler, men kiiing så nice de va! Vi gjorde värsta love-storyn med smärtsamma farväl och romantiska möten då jag skulle försöka hålla mig från att skratta i tre sekunder medan vi såg varandra i ögonen på typ 1 dm håll. Haha, good luck! Men det blev riktigt roligt iallafall! Martin Stenmarcks låt Las Vegas var king till vår dans också. Det där ska spånas vidare på till på Tisdag då det blir showkläder och hela köret =)

Även fast jag inte gillar det här mörka och kalla, så kan jag inte låta bli att tycka att det är rätt så mysigt ibland. Som ikväll när jag satt på bussen hem. Se alla lysen och alla bilar svischa förbi. Jag skulle kunna åka flera varv och bara titta på alla fina ljus. Men min hållplats kom såklart efter sådär 15-20 min, och då fick jag gå ut i kylan och promenera hem iallafall.

Har varit på pump ikväll igen (varje onsdag?). Idag vågade jag dock inte ta lika mkt som sist, eftersom att smärtan från förra gången fortfarande inte lagt sig helt!! Jag tog alltså ca 1/4 av  det alla andra tog idag. Och dessutom får instrukötören påpeka mina rörelser i ALLA övningar. Det börjar bli rätt så pinsamt.. Vet faktiskt inte om jag vågar dit på onsdag igen! "Nr. 10, bräsa lite mer! Nr. 10, dra ihop benen lite! Nr. 10 in med armbågarna! Nr. 10 rak nacke!"

Näe.. nu ska jag sova. Yes, det ska jag. Men först ska jag läsa sms:et jag fick av
Simon en gång till innan jag somnar!
"Jag vet inte varför, men jag har som en konstant glädje i mig!" Haha, jag
och mamma fick oss ett gott skratt när vi läste det =) Fler människor
borde vara så glada, att de har en konstant glädje-känsla i sig!


Godnatt!

Hur orkar människor bry sig så mycket om saker som inte berör dom på något sätt? Vad är det man själv saknar i livet när man lägger så mycket energi på andra och deras liv? Jag ser inte det underhållande med det? Sen är det lite kul faktiskt att man tycks kunna trycka i människor i princip vad som helst, och de tror blint på det som de hör! Rätt så komiskt. Har ni hört att jag kan flyga också? Det är heeeelt sant!

Vissa människor är nästan patetiska.

Jag känner mig faktiskt lite förändrad inuti!
"Bättre lite rätt än helt fel"
"Du har huvudrollen i ditt liv"
"Hitta balansen i livet"

Och jag säger såhär. Atle Johansen är nog den som har påverkat mig mest. Vilken otroligt frän människa! Han fick 900 pers att hålla varandra om axlarna, gunga och sjunga! Sen har han gjort mig påminnd om vilket otroligt Rumpetroll jag är som vunnit mot ALLA ANDRA SPERMIER!  Han kallade sig själv för Dr. Kärlek. Och han tyckte att vi skulle börja skicka vykort till oss själva. Skriva hur himla bra vi är! För hjärnan kan ändå inte skilja på om berömmen kommer från oss själv eller från någon annan. Det ger alltså lika bra effekt om vi står och säger det till oss själva framför spegeln.

Hade jag varit 20 år äldre hade jag gift mig med honom. LÄTT! Svar nej, jag talar inte om åldrar och delar inte in det i fack. Det är bara det att han träffade sig fru för första gången året jag föddes.. Men vem vet, han kanske blir singel igen =) Sen är det bara vi som kan göra våra val, och därför så måste vi se till att njuta över de val vi gör. Och man ska inte tala om åldrar. Utan det är personen i fråga som är det viktiga. Hur man trivs ihop med varandra osv. Han var SÅ BRA! Skrattade tills jag grät =)

Kristin från Tv 4 Nyhetsmorgon var däremot riktigt dålig. Trots att jag och mamma satt mitt i gröten med typ 25 pers på vardera sida så tvingade mamma mig att gå därifrån mitt i föreläsningen. Tvinga alla att ställa sig upp och fälla ner sina små bord. PINSAMT! (Calle var hos mormor och klockan blev mycket..) Att vi dessutom hade hängt våra jackor på samma galge (sparat 20 kr) och var ensam med att hämta ut den var ännu mer pinsamt. Mamma hade såklart ljugit så fult om att den ena jackan var en vindjacka och båda var hennes när hon lämnade in dom. Den ena var en kort skinnjacka och den andra var en kavaj. Vem gick på det tro? Och när vi/hon hämtade ut den sen så tog hon på sig BÅDA jackorna som för att bevisa det. Sen gick hon ut ur Idun, medan jag gick bakom henne utan jacka! Haha... Sen vägrade hon stanna förrän mitt på Vasaplan. Familjen Lindberg? =)

Jag slutar aldrig att förvånas =P

Min mamma

Men eftersom att jag är helt vansinnigt kåt i citat så kommer här en rad
som jag fått med mig från kvällen! (Jepp, jag antecknade under föreläsningen =P )


Alla detaljer kan göra att man missar helheten.

Vägen till mannens hjärta går via magen!

Se till att njut av de val du gör.

Kärleksvindarna blåser in över oss hela tiden!

Av all beröm vi får i livet, får vi höra 60% innan 3 års ålder!

Sluta att tala om åldrar och dela in människor i olika fack.

Godnatt vänner =)

´Det känns förjävligt att Tinna far/har farit nu. FÖRJÄVLIGT!

Jag menar, vem ska jag nu ringa när allt bara är kaos? Vem ska jag nu väcka på kvällarna bara för att jag har en klump i magen. Vem ska jag nu tvinga hit mitt i dagen trots att det spöregnar. Vem ska laga när allt är trasigt? Det kommer att bli tomt och hemskt här hemma utan henne. Jag kommer garanterat blåsa bort första storm-dagen.

I övrigt så känner jag mig rätt så... jag vet inte. Neutral? Vet som inte alls egentligen. Eller, egentligen är ju allt samma lika. Mmmm, me like!  Men det är som konstigt på något sätt. Det har kanske blivit en vardag? Det handlar inte om att strö salt i såren. Utan det känns rätt okej ändå. Spelar som sagt ingen roll hur många repliker och ramsor jag tänker ut på vägen, för när jag väl står där så kan jag inget annat än att le! Kanske å situationen, åt allt. Det bara är så att humöret blir bättre, tankarna blir ljusare och jag mår bara allmänt bättre av det. Bara ett ögonkast så känns det som att vädret där ute inte är riiiktigt lika jäkligt längre. Fler människor borde ha den inverkan på andra. Eller så borde fler människor ha den inverkan på mig. Det kanske är så, att jag blir ett psyk när jag inte får som jag vill? Kanske. Jag är nog tjurigare än jag trodde. Jag tror på mig.

And it's not goodbye. It's fucking smell you later!

Hur kan allt jag gör och allt jag säger bli så fel? Är det för att jag försöker så febrilt för att få det att bli rätt?

Jag vill ha det som det var förut. Jag vill tillbaka dit. Sen vill jag inte att allt som kommer ur min mun ska låta så fel och alla ord jag slänger iväg bara blir fel fel fel fel. Det blir ju aldrig som jag menar iallafall. Men hur förklarar man det? Nu ska jag iallafall inte göra samma misstag en gång till. Inte för att det kanske spelar någon roll nu, men ifall det skulle göra det, så tänker jag iallafall inte chansa. Välkommen in i min skalle och förstå hur jag menade från början.

Jag är så jävla less på de här drömmarna nu. Jag är så jävla
less på den här känslan som gnager sönder mig! Jag är så
jävla less på allt nu. Kan ingen bara trycka på spola-knappen
framåt eller bakåt nu så man slipper det här mellantinget.
För tillfället skulle jag nog föredra bakåt.

Nu ska jag köra bil. Och se till att inte köra på en älg, eller en Polis.
Köra ifrån allt för en stund.

Jag blir iallafall glad när gubbarna på Ica saknar mig. Jag tycker fortfarande om gubbarna mer än tanterna, för tanterna är ofta så sura. Men gubbarna saknar mig. En gubbe sa till och med att han saknade mig lite på gymmet. Och att han studerat hur jag tränat och att jag tränar "negativt", vilket tydligen betydde att jag tränade med motstånd. Han hade också räknat ut att jag var en fotbolls-tjej. Jag trodde inte ens han kunde prata, har aldrig hört honom säga ett ljud. Men jag blir glad av att någon saknar mig iallafall.


Hur stort behov har du av att vara älskad?

Nu är den här.

Alla de här gråa nyanserna. Det finns faktiskt flera nyanser mellan det svarta och det vita (du ser min vän, det gör ju faktiskt det.). Just denna nyans som världen har idag gillar jag inte riktigt. Vad hände med de vackra färgerna, solen och allt det där. Det gjorde faktiskt mina dagar en nyans bättre. Grått och regn och svinkallt. Det gör mig till en tvättäkta bitterfitta.

Idag skulle jag plugga lite eftersom att jag är ledig. Orkade inte ställa väckarklockan eftersom att jag brukar vakna med tuppen iallafall. Imorse vaknade jag klockan 11.30. Godmorgon världen. Bestämde mig för att plåga min kropp på gymmet istället och kollade upp en lämplig buss. När jag gick till bussen körde två av mina vänner om mig med sina bilar (jag borde också köpa en bil). Stod och väntade på bussen i 30 min och förfrös större delen av min jävla ömma kroppjävel. Sen hämtade vän nr 3 upp mig vid Konsum med sin bil (jag vet, jag BORDE köpa en bil). Lyckades springa några km men det var mest en plåga. Det känns ungefär som att jag har sprickor i båda lårbenen samt överarmarna. Det var nog år sen jag hade såhär träningsvärk!

Såååå, vad händer nu?

Förresten så vet jag ungefär vääärlens hetaste kropp. Med risk för att låta riktigt fjortis så måste jag säga att den faktiskt är det mest hetaste jag någonsin sett. Någonsin! Varför har människor inte bättre självinsikt så de förstår vad det är de går runt med? Varför förstår man inte när man är en riktig guldgruva, sån där som folk skulle kunna döda för (ta åt dig!!). Hmm, hette den kaninkokare? Haha, jag minns inte. Jag har aldrig varit i situationen så jag vet inte om jag är en sån. Men jag kanske är det? För säkerhets skull... testa mig inte!

Näe, nu ska jag duscha. Sen blir det väl kanske
en fika i stan och sen kanske bio kanske.

Tjing.

SMÄRTA!

Eftersom att jag jobbar på en uppryckning så var jag på Bodypump ikväll. I diiiieee! Lönnfeta tanter, de är livsfarliga! Starka som oxar och hur seeega som helst! Ser bara lite rödblommiga ut medan jag skakar i hela kroppen! Men jag hade iallafall en exemplarisk teknik i utfallen, så jag får väl leva på det. Mina händer skakar dock fortfarande, och jag kan inte få armarna ovanför huvudet..

Nu är jag godis sugen. ALLT godis skulle vara gott. Någon som vill svänga förbi mig med en påse?

Näe, nu fokus på Greys, och sen Generation Fett. Jag och min hallonröda morgonrock har det rätt bra ihop ändå. Vi kompletterar varandra rätt så bra. Eller, vi bråkar iallafall inte. Och den är snäll med mig. Rätt bra kombo.


Och jag upprepar.
En dag, ska Derek McDreamy vara i min säng.
Finns det någon mer perfekt kille!?

Hej människor.

Igårkväll så upptäckte jag att en av våra faddrar har en kompis som bor i en lägenhet som ligger i samma hus som mig. Och inte nog med det. Han bor i samma lägenhet som jag har blivit lovad efter årskiftet! Och självklart har även han blivit lovad den lägenheten. Hmm? Det blev ett ganska intressant möte där kring 22.30 ute i trapphuset igår =)

Idag har jag spelat basket. Seriöst, jag måste spika upp en basketkorg ute på parkeringen och sno en boll av någon. Jag är så pinsamt dålig på basket! Jag kan tex inte ens hoppa och kasta samtidigt! Antingen hoppar jag före jag kastar, eller så kastar jag innan jag hoppar, haha! Jag har absolut ingen koll på över- och under kropp. De hör som inte ihop alls! Ikväll ska jag googla basket-regler inför morgondagen tror jag, haha. Då jag förresten ska hålla i ett teknikpass i basket! Viiiilket skämt! Jag tror jag håller mig i bakgrunden och låter mina 3 killar ordna det där! Kan tillägga att det inte är enkelt att träna anfall/försvar när min basgrupp består av mig och 3 killar. Varav en är ca 248 lång. Tydligen fick man inte finta att skjuta mot försvararens "nedre region" vilket var det bästa sättet jag kunde komma på för att ta mig runt! =)

Näe, nu ska jag fundera över hur min mobilräkning kunde bli så hög. Sen ska jag fara och köra ett Pump-pass. Vilket veeeerkligen inte heller är min grej! Försöka vidga mina vyer lite..

På återseende. Människor.

Hade en  lektion idag mellan 13-15. Hand och boll. Jag är fett nöjd att jag inte stukade något finger, annars brukar jag lyckas med det istort sett varje gång! Har fortfarande ont i lillfingret och det var flera veckor sedan jag gjorde illa mig. Sen är mitt knä och rumpa riktigt onda sen skridskorna igår. Jag har lite svårt att hålla mig på fötterna..!

Gick iallafall upp strax efter 8 imorse och cyklade med pyjamas, jacka och vantar in till stan. Innan frukost och innan tandborstningen. Eller pyjamas.. Av någon anledning sov jag med mjukisar, linne, munkjacka och strumpor inatt. Det var som bara att kliva upp. Det var en tung kväll igår, vilket gjorde att jag slumrade bara sådär helt påklädd och upp och ner. Sånna där kvällar borde inte få finnas.. När jag kommit hem så satte jag mig vid köksbordet med mjölk och två mackor och pluggade tills jag cyklade till Iksu kring 12. Nu har jag ätit lite mellanmål eftersom att jag har tänkt fara och springa innan middagen.

Jag gillar verkligen inte att äta själv. Tycker egentligen att det är roligt att laga mat, men hur kul är det när man äter upp den själv? Det spelar som ingen roll vad det smakar, eftersom att det bara är jag som känner smaken hur som helst.

Ikväll blir det läsning och teve.
Imorgon ska jag träffa Lisa.
På torsag ska jag träffa Simon.
På fredag är jag ledig.
Lördag + Söndag jobbar jag.

Redan nu hatar jag den här helgen. Paniken jag kommer att ha Lördagkväll är inte rolig...

det här känns lite konstigt. en sida som jag
läst under en tid. och plötsligt så tycker jag
att det som skrivs passar bra in på mig, och
jag känner mig bättre till mods av att läsa det.
som sagt, det känns annorlunda med tanke
på situationen. jag borde också tänka mer så.
 tro på sig själv och ha en starkare självkänsla.

ta dagen som den kommer.

jag borde sluta läsa och sluta skriva.
jag borde sluta vara helt och bara trycka
på OFF knappen i min skalle. gå på automatik.
det är alldeles för jobbigt att känna. hur
slutar man känna efter? nu när man inte
kan fråga proffset längre. hur gör man?

Jag orkar inte... och det gör ont.

Det går inte ens att beskriva med ord. Jag är ett hopplöst fall, eftersom att jag vägrar att inse. Jag vägrar att lyssna och vägrar att förstå. Jag kan helt enkelt inte acceptera det. Kanske är det ett sätt att skydda sig själv? Bita ihop istället för att bryta ihop? Strö salt i såren genom att hänga kvar i fingertopparna trots att någon stampar på dom.

Hoppet är det sista som överger en?

Frågan är ju ifall det är positivt eller negativt för en själv att vara som jag är. Jag är less på att vara tjurig. Kan jag inte bara få vara en looser? En förlorare som ger upp vid minsta motgång. Det skulle vara enklare då. För då kunde man ju bara rycka på axlarna och svälja klumpen. Nu måste man ju ha det hängandes över sig hela tiden. (jag menar, man måste ju göra det så svårt som möjligt för sig själv..)

Frågan är hur länge jag kommer att hänga kvar, och om du kommer
att dra upp mig tillslut? Det är väl det som får mig att vägra
släppa greppet.

Jag och min bror for på affärn och på Hemmakväll och köpte massa sliskigt. Sen hyrde vi en film och jag köpte en till honom också. Han fick X-Men filmen! Jag är kanske världens bästa storasyster! Sen åt vi middag och såg på film och hade det mysigt, innan vi la oss och lyssnade på Tjejtjusarn Sune på cd. Nu är det godnatt. Jag ska också lägga mig nu snart. Två nätter med 12 timmars sömn var, så borde jag ju vara på topp igen på måndag!

På Sune-skivan så slutade Sune vara en tjejtjusare. Han kom på att det finns viktigare saker än tjejer här i livet. Som datapsel och radiostyrda bilar och sånt viktigt. Och även fast Sofie slängde sig över honom med sånna där värsta Hollywood-kyssar så kände han ingenting. Eller, hans tår fladdrade några cm ovanför marken under själva kyssen, men efteråt blev han normal igen. Han hade helt enkelt slutat vara tjejtjusare. Jag funderar på att följa hans spår. Jag menar, det finns ju faktiskt viktigare saker här i livet. Som.... mat? Träning? Ehhmm... Politik!?! (jag hatar politik).

Min bror är rätt så mysig. Vi delade soffa hela kvällen och jag var nog mer rädd än honom när vi såg filmen. Mammutar och jätte-tigrar! Sen när det blev Sune-dags så höll jag på slumra på en gång. Man kanske skulle ha sig en liten Calle i sängen varenda kväll! Barn är så söta när dom sover. Deras kroppar blir så himla avslappnade! Sen snarkar dom inte, dom bara snusar så sweet! Jag säger som min vän Anna sa om sina underlater när dom dog;
"dom är faktiskt sötare nu när dom är döda", sen satt hon och klappade sina döda underlater. Stela som pinnar! Kanske dålig jämförelse, men barn är söta när dom sover!

Imoron är det söndag.

Det blev en promenad i höstvädret. Det var rätt så mysigt och löven är fina.

Men jag är arg och irriterad. Var sitter problemet hos vissa människor? Hur går tankarna? Var är det något går snett? Är snett? Jag kan knappt bita ihop, för det stör mig så jävulskt. Ååhh....!

Jaja, nu ska jag tvinga mig själv att läsa igen. Har som agt 80 sidor att ta igen eftersom att jag inte kunde fokusera sist. Sen är det minst lika mycket till sen också. Jag hatar politik. Jag bryr mig inte om politik. Politik suger. Sen ska jag var med min bror, som nästan hatar mig för att vi inte ska på bio. För jag går inte på bio och ser en film som jag redan har på datorn. Det är bortkastade pengar.

Jag har en plan. Jag borde inte ha planer. För jag blir bara så besviken när de inte går som jag vill. Jag skapar alltid förvänintgar, på något sätt iallafall. Ibland sämre, ibland bättre. Men de finns alltid där. Jag kan alltid se allt framför mig. Jag bara är sån. Jag kan inte förstå de som bara flyter på , ALLTID. Som aldrig har några förväntnignar eller förhoppningar på något. Halva grejjen är väl att tänka på saken? Att längta eller se fram emot? Eller bara gruva sig.. ibland.
Ja jag vet inte. Men jag borde släppa mina planer. Jag borde inte tänka så mycket hela tiden. Jag borde ha en ON-OFF knapp på skallen. Haha. Då skulle det bli betyligt enklare att fokusera på skolarbete och på allt som man gör just för stunden. Jag antar att jag är dålig på att ta vara på ögonbliicken, eftersom att jag alltid lever i framtid eller dåtid. Eller gör jag det? Svammel.

Nu skärpning och läsning. MÅSTE!

Ikväll har jag och Anna sett Idol och Beck. Fast jag somnae första gången strax innan 9. Sen sov jag till och från hela kvällen. Ögonen gick inte att hålla öppna! Jag är ett trevligt sällskap...! Men hon är snäll för hon får mig att tänka bra tankar. Sen så tror jag hon känner igen mina tankar på något sätt. Eller.. ja. Ibland tänker vi rätt lika. Men oftast helt olika. Äh, jag vet inte. Men något ditåt.

Nu täcket över huvudet och godnatt, katt. Skatt!

Deprimerande.

Jag har gått på en nästan 2 timmars promenad. Deprimerande. Följde älven, gick över till teg. Gick en bit på teg, gick tillbaka in till stan, tittade i skyltfönster på vägen hem igen. Kände mig gammal. Närmare 100 år. Blött. Mörkt. Tyst. Och inte alls lika rogivande som det är att gå i skogen. Det gör mig bara nere. Har försökt läsa lite om idrotts historia. Har läst närmare 80 sidor, men har ingen aning om vad det ens handlar om. Koncentrerad?

Jag tror det är vädret som gör mig nere. Det får mig att känna mig som värlens ensammaste människa. Även fast jag inte kan direkt påstå att jag försökt göra något åt saken. Istället äter jag oliver som bara fastnar i min jävla ståltråd. Eller, jag inbillar mig iallafall att det fastnar där. Jag är hungrig, men jag är inte sugen på typ makaroner eller mackor. Och det är det enda jag orkar tillaga just nu. Så det får bli oliver istället.

Sånt är livet.

Ops I did it again.

Förövrigt känns min kropp helt fucked up vilket kan bero på att jag åt typ 4 skålar popcorn för att bli mätt. Men jag är fortfarande hungrig. Sen så har mitt ena element blivit lite ljummet nu, men resten är svinkalla. Så, ugnen har varit igång istort sett hela kvällen och dessutom öppen tidvis. Sen har jag haft tända ljus och tjocktröja hela kvällen, och tänker nu i protest sova med tända ljus på.

Näe, antingen så är det pga att jag har eldat upp typ 6 doftljus här inne ikväll och jobbar på det 7, eller så är det mängden popcorn. Eller så är det karusellen i min skalle. Men nu mår min mage veeerkligen inte bra. Sådär som när man är bakis. Man vet att man mår bättre om man spyr. Men samtidigt finns det inget värre än att spy, så man håller sig hellre. Men faktiskt så kan jag säga att jag bara spytt... 4 (?) gånger pga baksmälla i hela mitt liv. Och då räknar jag med Malta då jag spydde två gånger på en partybåt, och det var ju blandning mellan bakis+åksjuka+ typ 2 timmars sömn. Sen att det var just en partybåt var ju inte heller king. Med tanke på att jag inte var på bartyhumör direkt! (kolla länken!)
http://carolinalindbergs.blogg.se/2008/june/patetiskt-och-tragiskt.html#comment

Näe, nu ska jag ta tag i sömnen och släcka lampan och mysa med mina äppel-doft-ljus istället.
Kommer att dö av äppel-lukt eller eldsvåda inatt, tur att farmor eller pappa inte vet om det här, de skulle definitivt få hjärtslag!

Godnatt skatt!

Idag har det varit mycket  tankar om jämnställdhet för mig.

Det hela började imorse när jag pratade med min mamma. Vi började diskutera förhållanden (alltså tjej+kille=?). När man utifrån ser hur (i detta exempel) tjejen följer killens vilja i ur och skur. Hur hon släpper sitt eget liv helt och hållet och bara anpassar sig efter hans. Okej allt det där "i vått och torrt" och "tills döden skiljer oss åt", men vafan! Klart man ska vara snäll mot andra, men då ska man ju få något tillbaka också! Hur hon lallar runt efter hans pipa och släpper allt annat runt, även fast hon kanske egentligen skulle vilja göra något helt annat. Och i slutändan (för jag tror inte att det alltid kan hålla när det är så), så  kanske det visar sig att han inte alls trivdes med den situationen, att hon bara nickade och log åt allt, allt för honom duvet. Tillslut fanns inget liv alls kvar för henne, utan det var hans liv som räknades. Jag kan förstå det där att man kan gå med på mycket för att vara med någon som man verkligen tycker om. Men tillslut måste det ju komma en gräns. Är jag inte värd bättre än det här? Vill jag inte ha ut någonting mer av mitt liv? Sen vet jag att det finns goda exempel på tofflor där ute också. När killen sliter ihjäl sig för att tjejen ska bli nöjd. Allt för att stå till lags, men att det aldrig blir "tillräckligt". Ja, som sagt, det finns ju åt alla möjliga håll. 

Och sen idag kom det fram att en av mina klasskamrater som kommer från södra sverige (Maria, om du läser detta, så vet du att det är du!) inte har haft gemensam skolidrott (killar och tjejer) på varken högstadiet eller gymnasiet. HALLÅ!? Detta är bland det sjukaste jag hört. Jag menar, det är 90talet vi snackar om! 2000talet! Och de hade uppdelat tjejer för sig och killar för sig på idrotten i 6 år! Varav ingen ifrågasatte det ens! Iofs så blir det väl en vana tillslut, precis som hon sa "vi trodde alla hade så". Men det är seriöst bland det sjukaste jag hört. Vad händer egentligen?

 Och nu undrar jag. Finns det inget mellanting (syftar framförallt på första stycket)? Finns det sån där äkta äckligt jävla perfekt kärlek? Eller okej, det kanske finns äkta kärlek. Men fungerar det? Kan man hitta det där mellantinget där båda är nöjda påriktigt. Och då tror jag inte på det där skitsnacket då "det gåår såååå bra att jag kör honom till jobbet, väntar tills han jobbat klart, lagar hans mat och suger av honom innan vi somnar, för jag vill göra det!" eller "näe men jag jobbar heltid och lite mycket mer och reser runt halva landet och sover 2 timmar per natt för att vi ska få pengar så att mina barn ska ha allt och min fru ska kunna köpa skor för 4000 per månad, för att jag vill att de ska få det bästa för de förtjänar det!" Näe, jag menar sånt där påriktigt. Som jag alltid så gärna velat skulle finnas. Min filmvärld som jag alltid tjatat så mycket om förut. Finns den? Eller kommer man i slutändan måsta nöja sig med det mindre, aldrig sluta sukta efter den där man älskar allra höst, eller helt enkelt leva ensam. Helt ärligt, så har jag inte sett det där som jag anser vara det "perfekta", mellan några än så länge (sett utifrån alltså) Och då letar jag inte efter fel, utan jag råkar bara se dom ändå. Oavsett vad paren själva anser om saken.

Vissa tycker till och med ibland att de hellre lever ensam än med någon. De väljer bort det där bara för att slippa ta tag i eventuella problem. "För det är enklast så". Har själv också tänkt i de banorna, men kommit fram till att det är ingen genväg. Man kommer inte undan ändå, utan smällen kommer hur som helst. Nångång. Sen är det ju mysigare att dela soffan med någon också. Och en vacker dag så kommer man att ångra sig över det valet, att man trodde att man tog den enkla vägen. Jag tror att jag har rätt gällande det här. Den här gången har du fel, min vän.

Jag vet att det är svårt att se situationen när man är mitt i den. Och att man absolut inte alltid lever som man lär (jag är väl ett praktexempel). Men jag kan inte låta bli att ställa mig de här frågorna lite nu och då. Framförallt när man ser det hända runt om sig hela tiden, varje dag. Eller är jag bara för kritisk? Har jag för höga krav som inte vill nöja mig med mindre samtidigt som jag trivs bättre med tvåsamhet? Har jag sett för mycket på film under min gymnasietid? Är jag förstörd bara för att jag råkar älska Crossroads och The Notebook?

Haha.. ja, det var väl en summering av dagen so far.
Fortsättning följer..

vi ses.. på rex?

Gokväll.

Ikväll är en helt vanlig kväll. Jag har ätit glass och 4 mandariner. Sen har jag sett på teve och gråtit en skvätt över Ted Gärdestad eftersom att det är så sorgligt. Och att hans bror gör så fina texter. Sen har jag skrattat åt min lycka eftersom att igår gick handtaget till min datorväska sönder och datorn for i asfalten och brakade. Sen lite mer lycka som jag kanske tar upp senare, men just nu känns det bara... sjukt. Som ett skämt!

Nu känner jag mig rätt så nollställd. Borde väl gå och lägga mig eftersom att jag ska vara på jobbet 8 imorgon. Men jag känner mig inte sov-redo än. Lite för mycket i skallen helt enkelt. Jag har kommit på att jag önskar mig en behandling av något slag. Typ massage eller något. Vill att någon ska taaa på mig! Seriöst har ingen tagit i mig på tre veckor. Förutom när Anna masserade mig en kväll. Men förut det så har jag fått kanske 3 kramar av mamma, men annars ingenting! Knappt en handskakning! Jag tycker typ att det är skönt ifall någon råkar gå in i mig, haha.

Jaja, nu ska jag inte dricka nå mer kaffe och inte äta fler mandariner. Det hjälper knappast när man ska gå i säng! Det bästa hade varit att bli strykt på kinden och få höra godnattvisa. Eller bara lyssna på någon som berättar något. Jag är som en bäbis.. =)

Godkväll eller godnatt.