Idag åker min telefon på lagning. IGEN. Jävla skittelefon! 3 gånger har den varit på lagning och jag är kräkless. Den här gången hoppas jag dock på att få en ny? Vet inte riktigt hur det där fungerar..

Imorse var jag ute och åkte skidor. Sakta med säkert försöker jag träna tillbaka min kondition som för tillfället är väldigt långt borta. Igår var jag även ute och joggade - väääldigt väldigt väldigt långsamt. En liknelse är att Frida och Daniel promenerar runt sjön i snabbare tempo än jag joggar, hehe. Scintografin visade att det inte är (inte längre är?) en stressfraktur, utan snarare någon typ av instabilitet (????) i skelettet (????). Jag förstod inte riktigt om jag ska vara ärlig, men hur som helst ska jag få träffa ytterligare någon specialistläkare på ortopeden inom en framtid. Suck. Positiva är att jag nu är tillåten att sakta börja komma igång med träning igen. Jag  har fortfarande ont mest hela tiden, men så länge smärtan inte ökar, får jag försöka komma igång. Ökande smärta tyder på att kroppen inte orkar, och då måste jag sluta.

Vad läkaren inte förstå är att jag inte har någon sådan gräns i mig. Jag menar, alla som tränar - tränar väl bort sina smärtgränser? Eller? Jag har i alla fall sjukt svårt att känna var en sådan gräns går och brukar inte känna smärtan förrän efteråt. Lungt och fint ska jag i alla fall ta det. Sen får vi se var nästa läkare ställer för diagnos. Lite spännande känns det - men mest jobbigt.

Nu ska jag till skolan, ner till stan och lämna in min telefon och sen till Obbola på middag. Det tomt hemma utan Joel. Jag saknar mitt hjärta!

Hemma hos oss har vi somnat tidigt och vaknat ännu tidigare några dagar nu.6.30 har vi varit uppe och kring 4 har vi båda legat och vridit oss.. drygt med omställning av tiden!

Idag ska vi åka slalom. Hehe, från Thailand till skidbacken! Kaffet är kokat, äggen kokta, mackorna bredda och bullarna tinade. Halva grejjen med skidbacken är väl matsäcken? Det ska dock bli spännande hur min häl reagerar på pjäxorna..

Kort och gott! Se upp i backen, sju hål i nacken!

Jag funderar om jag har blivit för gammal för att blogga.. jag menar, jag suger ju! Orkar inte, hinner inte, ids inte.. bla bla bla. Jag menar, det händer inte så mycket roligt längre! Eller joooo.. men inte så mycket galet som för några år sedan!

Igår kom vi i alla fall hem från Thailand. Vi hann med Koh Kradan, Koh Mook, Koh Jum, Koh Rook och Koh Lanta! Huuuur härligt som helst! Vädret var överlag bra men en del gråa (och lite regniga) dagar. Det var hur som helst inte roligt att åka hem igen. Vi har snorklat, spelat volleyboll med ladyboys, ätit gott, solat och massa massa mer. Vi har flyttat runt och bott på en hel del ställen och Joel passade även på att bli sjuk. I ca 2 dygn var han supersjuk med väldigt hög feber. Skräcken var när han mitt i natten fick en febertopp och plötsligt svällde luftrören igen och han kunde inte andas. Den natten vakade jag till solen gick upp och tvingade dessutom Joel att stå upp så att jag skulle märka om han dog. Därefter tvingade jag in honom i en kalldusch sisådär en gång i timmen för att febern skulle sjunka och la blöta handukar i sängen där han låg. Han var kokande het men skakade och frös som bara den.. Sen pang bom efter att hotellägaren kommit med några mystiska piller och kurer blev han frisk igen, hurra!

Nu har jag ont i halsen och är opeppad på eftermiddagens opponering. Mat har vi inte heller hemma, så hungrig är jag. Det finns massor av mer att säga om vår resa (såklart), men det återkommer jag med senare. Typ när det varken kom taxi eller transfer när vi skulle till flyget 5 på morgonen så vi gick och sedan fick skjuts av en onykter laduboy. Hehe. Kul vare!

Hej  hej!