Ta tjuren vid hornen och hålla dom hårt
Lita på sanningen och kväva all gråt
Börja sluta tro och låta vansinnet gro
Jag vill sparka bakut och göra nåt sjukt


Och nu vill jag så mycket att egentligen vet jag nog inte alls vad jag vill. Tusen miljoner och mycket mer och tillbaka till de där stunderna men ändå hoppas på ögonblicken framöver. Jag känner mig lite trasig och lite nere och borde ta mig själv i kragen lite. Man borde som sagt sluta tro och nöja sig med att veta istället. Sen borde man alltid ha något roligt och positivt att se fram emot inom en snar framtid. Inte i typ Juni som är hundra år bort. Kanske borde man inte oroa sig och bry sig heller och försöka leva som man lär istället. En fjomp är vad jag blir vissa gånger. Eller så är det bara så att man blir så van ibland så när något väl blir annorlunda blir man helt ställd.

Hur kan man tro så gott om alla att tanken inte ens slår en att orden man får höra kanske inte är sant vissa gånger. Men samtidigt så  är det så att innerst inne så litar man inte på något och tror aldrig på de ord som man kanske egenligen borde lyssna och ta åt sig av. Jag föredrar raka rör. Och det skrämmer mig när man börjar tvilva och misstro människor man inte vill annat än lita på till 110%. I slutändan kanske jag inte litar på någon egentligen, och det är där problemet sitter.

Jag ska sova nu. Sen har jag räknat ut att det bara blir VFU 2 ½ dag för mig denna vecka. Och sammanlagt bara 9 timmar. Plötsligt kändes det lite enklare. Och sen blev jag påmind om att det är fredagsmiddag på fredag  och på lördag är det visst också planer. Ja, lite enklare känns det nog. Speciellt ifall man kan klämma in någon umgängeskväll i veckan också. Vad hände med den Carro som behvöde egen och ensam-tid? Plötsligt vill jag inte vara ensam ens för en stund.

Ge mig en kram.