Nu har jag varit och fått besked av både sjukgymnast och läkare. Jag känner dock att de inte riktigt lyssnar på vad JAG säger utan istället så ska allt bara gå så fort och hela besöket ska stressas igenom. Hur många gånger jag än förklarar så känns det som att de bildar sin egna uppfattning utan att lyssna på hur jag känner och vad som faktist hänt. Det stör mig otroligt mycket och jag är grymt less på att betala dyra pengar för att få någon minut med en stressad läkare som inte lyssnar.

Hur som helst hoppas jag att de har rätt den här gången då de kom fram till att jag har en blödning i skelettet i hälen. Typ ett blåmärke i benet som jag uppfattade det (helt plötsligt var det lätt som en plätt att konstatera, så jag undrar varför jag varit där 4 gånger och betalat 700 kr sista veckorna?!). Vad som väntar nu är total avlastning och kryckor i 14 dagar. Jag får inte ens sätta tån i golvet utan ska vila helt. Det känns ganska svårt då jag faktiskt KAN gå på tå (vilket jag gjort sista veckorna) och det är jävligt jobbigt att hoppa på kryckor varje gång man ska gå på toaletten osv. Men jag ska försöka vara duktig.

Det känns dock typiskt att Joel är borta just denna vecka då jag alltså inte kan göra någonting. Hur lätt är det att handla mat hoppandes på ett ben? Bära en tallrik med mat mellan diskbänken och matbordet? Ja, ni förstår problemet när man inte få ens ha tån i golvet.. Men det är bara att göra det bästa av saken.

Nu håller vi tummarna och hoppas att detta blåmärke läker snabbt.